Hoppa till huvudinnehåll

Vad är en biobank?

Diarienummer
AKTNR 40-747

 

En biobank är en organiserad samling prover som tas emot, samlas in, förvaras, registreras, analyseras eller på annat sätt förfogas över. Avsikten är att bevara provet för vetenskapliga studier alternativt utredning och behandling. Alla prover sparas inte. Vanliga blod- och urinprover förstörs som regel när analysen är klar. Biobankslagen är den lag som reglerar hanteringen av prover och gäller de prover som sparas mer än två månader efter analys.
 

Vilka prover sparas?


Prover som lämnas ett prov i sjukvården får bara sparas om patienten säger ja. Säger patienten ja utan inskränkningar sparas provet för vård, behandling och verksamhet som hör ihop med det. Det kan exempelvis vara utbildning av vårdpersonal och kvalitets- och utvecklingsarbete inom vården. Provet får också användas till forskning och klinisk prövning som godkänts av en etisk prövningsnämnd. Patienten kan också välja att provet inte får användas för ett eller flera av ovan nämnda ändamål, eller säga nej helt och hållet. Då kasseras provet efter analys. Det innebär att provet förstörs eller avidentifieras, så att det inte kan kopplas till patienten som person. En patient som säger ja kan alltid ändra sig senare.

Det främsta skälet till att ett prov ska sparas är för patientens egen vård och behandling. Biobanker är också viktiga för utbildning av vårdpersonal och kvalitets- och utvecklingsarbete inom vården och forskningen. Tillgång till samlingar av prover gör det möjligt att studera och kanske förebygga både folksjukdomar och mer ovanliga sjukdomar.

De personuppgifter som noteras när ett prov tas förvaras i ett särskilt register. En obehörig person kan inte se vem som lämnat ett visst prov.

2015-09-25