Information om samtyckesbegränsning för vårdpersonal

I vården tas dagligen en stor mängd prov och vissa prov sparas. Alla prov omfattas inte av biobankslagen. Rutinprov som tas i vårdsyfte och som inte sparas längre än två månader efter avslutad analys är undantagna. Prov som tas för forskning och ej sparas mer än 6 månader och destrueras omedelbart efter analysen är också undantagna. Båda villkoren måste vara uppfyllda.

Provgivare ska få information om biobankslagen och därefter tillfrågas om de samtycker till att prov sparas (och för vilka ändamål det i så fall får användas). Den som beställer eller tar prov är ansvarig för att informera provgivaren och fråga om samtycke. Den ansvariga personalen kan enligt biobankslagen vara en läkare, tandläkare, barnmorska, sjuksköterska, undersköterska eller biomedicinsk analytiker.

Lathund för information till provgivaren:

  1. Patienten/provgivaren kan begränsa vad proven får användas till om de sparas.
  2. Klargör för provgivaren/patienten att ett kasserat prov aldrig kan återskapas.
  3. Informera provgivaren att de av patientsäkerhetsskäl behöver fylla i en nej-talong om de vill begränsa hur provet ska användas alternativt om provet ska kasseras.
  4.  Nej-talong kan laddas ner från Biobank Sveriges webbplats. Om provgivaren har fattat beslut att begränsa vad provet får användas till alternativt kastas, hjälp provgivaren att ladda ner och fylla i talongen.
  5. Provgivaren/patienten kan i efterhand ångra sig och bestämma att ett sparat prov ska kasseras genom att skicka in en nej-talong.
  6. Om patienten/provgivaren har fattat beslut att prov ska kasseras men ej vill fylla i nej-talong måste detta verkställas och ska dokumenteras i patientens journal. Av patientsäkerhetsskäl behöver laboratoriet/biobanken meddelas skriftligt innan kassation genomförs. Meddelandet till laboratoriet måste då innehålla motsvarande uppgifter som en nej-talong och vara underskriven av patientansvarig läkare.
  7. Är patienten/provgivaren osäker? Rekommendera att provet sparas tills hen bestämt sig och förse denne med informationsmaterial och nej-talong.

Vårdgivaren är ytterst ansvarig för att rutiner för information och samtycke införs och fungerar. Det är viktigt att all personal inom hälso- och sjukvården, särskilt provordinerande och provtagande personal har god kännedom om rutinerna.

För att underlätta för vårdgivare och för provgivare har Sveriges kommuner och landsting tagit fram en informations- och samtyckesordning. Det är viktigt att provgivare får samma information oavsett var i landet de besöker vården.